De senaste dagarna har våra tankar — och bloggen — kretsat helt kring rymden. Här på Näsets Marcusgård, mitt i skogen utanför Furudal i Dalarna, njuter vi varje dag av tystnaden och den fantastiskt mörka stjärnhimlen. När vi nyligen publicerade ett inlägg om solförmörkelsen hände något riktigt roligt: igår morse ringde telefonen och runt klockan 16 var vi med direkt i Eftermiddag i P4 Dalarna, uppdelat på två korta samtal.
👉 Lyssna på inslaget här på Sveriges Radio
Det blev ett härligt och spontant samtal om vad en solförmörkelse faktiskt gör med en plats som Näsets Marcusgård. För man behöver inte bara titta upp mot himlen — skogen berättar sin alldeles egna historia under sådana här naturfenomen.
Den här stämningsfulla bilden av solförmörkelsen bakom vår Supermåne är en kreativ AI-illustration. En dröm snarare än verklighet! Hur det faktiskt gick till i den riktiga skogen? Det var en helt annan — men minst lika fin — historia.
Förväntan möter verklighet i skogen
Radiointervjun var avklarad, kaffet och fikat stod redo i handen och vi var mer än laddade för skådespelet. Men i slutändan blev det framför allt en berättelse om vår yngste son, snart arton år gammal, men fortfarande mästare på torra kommentarer.
Från sovrumsfönstret ropar han ner till oss: ”Ser ni nåt än?” Vi, Willem och Mireille, promenerar under tiden bort mot skogen och hängmattan vid Echoes of the Forest. Bara ligga där, lyssna, spana… men både ljuset och ljudet i skogen är precis som vanligt. Efter en kvarts tystnad säger Willem: ”Ska vi ta en sväng längs Druidstigen istället?” Sagt och gjort.
Tjugo minuter senare, vid slutet av Nordiska Druidstigen: fortfarande inte mycket som händer på himlen. Vi kollar klockan… hoppsan. Vi är en halvtimme för tidiga, kulmen är ju inte förrän runt klockan 20:00.
Tillbaka hemåt igen. Mobilen plingar till, sonen messar: ”Ser ni nåt än?” När han kommer ner förklarar vi att det magiska ögonblicket dröjer en liten stund till. Det börjar långsamt skymma en aning. Sonen, helt oberörd: ”Ni ser ju ingenting ändå.”
Runt 19:45 går vi ut i skogen igen. Ljuset dämpas faktiskt på riktigt, vi klättrar upp på Echoes of the Forest och ligger kvar till en bra stund efter klockan åtta, innan vi promenerar hemåt via den andra sidan av skogen. Skumt och mörkt? Absolut. Det där spöklika, silvergrå skenet vi hade hoppats på? Kanske inte riktigt.
Väl hemma får vi snabbt höra sanningen från sonen: ”Vad sa jag? Det fanns ju inget att se. Ni säger varje gång att det är något unikt himlafenomen på gång… duh!”
Missade du det? Ingen fara, himlen bjuder på mer
Även SVT rapporterade om det nyligen: den som missade solförmörkelsen har massor av fantastiska chanser kvar att blicka uppåt under de kommande veckorna. Och här på Näsets Marcusgård sitter du på första parkett:
- Meteorsvärmen Perseiderna (pågår nu): Tack vare nymånen är natthimlen extra mörk; bäst chans att se stjärnfall är mellan midnatt och gryning.
- Partiell månförmörkelse (28 augusti): Jorden kastar sin skugga över fullmånen, som förmörkas till runt 96 %. Syns bäst runt kl. 04:00 på morgonen.
- Saturnus: Blir allt tydligare och mer spektakulär allt eftersom sensommarkvällarna mörknar; synlig med blotta ögat och med ett enkelt teleskop ser du till och med ringarna.
- Vintergatan i all sin prakt (11–13 september): Kring nymåne och vid klart väder framträder vår egen galax otroligt starkt — ju längre bort från stadens ljusföroreningar du är, desto maffigare blir det.
Det är precis vad vår upplevelse Stars Above the Forest handlar om: inbäddad i varma filtar, liggande under trädkronorna, långt ifrån stadens alla ljus.
Och så har vi förstås… norrskenet
Vi kan inte låta bli att nämna det också, men självklart med ett tydligt förbehåll: norrsken kan ingen någonsin garantera, och det gör inte vi heller.
Chansen under denna höst och vinter är dock ovanligt god. Vi befinner oss fortfarande nära toppen av den nuvarande solcykeln (som nås under 2025/2026), vilket innebär att solen är mer aktiv än vanligt. Det ger fler chanser till norrsken även här i Mellansverige. Dalarna ligger visserligen inte lika långt norrut som Lappland eller Kiruna, men vid en kraftig geomagnetisk storm och en stjärnklar himmel är det absolut inte omöjligt.
Den bästa perioden sträcker sig från början av september till slutet av mars, så snart nätterna är tillräckligt mörka. Ju längre bort från artificiellt ljus, desto större är chansen: och det är just det som skogen runt Marcusgården erbjuder.
Inga garantier alltså, men en fantastisk möjlighet. Och om det inträffar medan du ligger under stjärnorna vid Stars Above the Forest… ja, då har du utan tvekan dalarnas bästa plats.
👉 Upptäck alla våra Signature Experience of the Forest
Vill du själv uppleva tystnaden och stjärnorna i vår skog?
Kom och koppla av, stressa ner och övernatta i något av våra unika boenden, som vår trädhus-sfär Supermåne.
👉 Se våra unika stugor och hus här
P.S. Missade du vår tidigare artikel om solförmörkelsen? Läs den här.